Dag 05 – Vad är kärlek?
Kärlek för mig är mycket. Förr hade jag lätt att blanda ihop kärlek med besatthet. Det kan låta läskigt men jag kunde bli besatt av en kille eller tjej. Inte så att jag stalkade honom/henne eller så. Utan jag ville bara vara med den personen hela tiden, inte att han/hon skulle vara med andra osv. Idag har jag insett att det bara var den destruktiva sidan i mig. Jag trodde jag var kär, eller hade funnit den ultimata vännskapen men det var inte kärlek. Det var bara ytterligare ett sätt för mig att slå på mig själv. Att känna att jag inte var värd bättre att bara bry mig om någon annan så jag slapp känna hur JAG kände och slapp bry mig om MIN egen skit.
Jag har lagt så otroligt mycket tid på att försöka hjälpa eller ”fixa” andra människor. Trasiga själar som egentligen inte brydde sig ett piss om mig. Som utnyttjade mig för olika saker. Och man kan säga att jag utnyttjade dom, för kärlek. Jag gjorde precis vad som helst för att få känna mig omtyckt, åtrovärd och älskad. Men det var som sagt inte kärlek. Ingen av dessa människor ville eller kunde fixa mig. Det jobbet måste jag göra själv.
Idag har jag insett att jag måste älska mig själv innan någon annan kan älska mig. Jag har jobbat mycket med detta de senaste året och försöker se mig som en preson som är värd, värd att leva, värd att umgås med, värd att leva med, värd att älska.
Jag har kommit långt och jag tycker mycket bättre om mig själv idag. Dock så gör sig mitt självförakt sig påmint så ofta det får chansen. För mig gäller det att jobba med mig själv på daglig basis.
Kärlek idag är så annerlunda.
Jag älskar min pojkvän, jag älskar honom för den han ÄR inte för att han bekräftar mig. Jag älskar min familj trotts min uppväxt för jag vet att dom gjorde de dom trodde var bäst. Jag älskar mina fina vänner som accepterar mig för den jag är och inte dömer mig oavsett vad skit jag kan tänkas hitta på. Jag älskar min vovve, Princess. Utan henne hade mitt liv varit avslutat för länge sedan. Det var för henne jag tvingade mig själv att inte svälja dom där tabletterna, inte ta det sista klivet ner på järnvägen, inte hänga upp den där snaran, inte skära mig tillräckligt djupt i armen, inte beställa den där pistolen, inte köra in i motsatt körhåll när lastbilen kom. Jag var tvungen att kämpa. För vad skulle hända med henne om jag försvann?
Jag hoppas att Ni som läser detta funderar på hur ni har det med självkärlek? Att Ni förstår att ni är värda det bästa oavsett hur ni ser ut, vad Ni gör/har gjort och hur era liv ser ut. Den viktigaste människan i ditt liv är du själv!
Puss/Michaela
Enfriktionavverkligheten's Blog 